dark day
Det skulle inte vara fel att kunna flytta sig tillbaka lite i tiden. Eller varför inte framåt? Just nu känns det som jag är ingenstans.
Imorgon är det en ny vecka. Här och nu bestämmer jag att jag ska skicka minst 5 spontanansökningar till företag jag hemskt gärna skulle vilja jobba på. Någonting jag borde har gjort för typ ett år sedan. Nu måste jag bara fundera ut något fyndigt sätt att göra det på. Hm. I slutet av veckan får ni veta hur det har gått!
I helgen som kommer har vi förresten match borta mot Motala. En match som jag har haft i huvudet sedan serielottningen kom. Göra comeback på hemmaplan i Motala, det hade varit något det. Men sen dök aldrig den där himla operationstiden upp och tiden rann ifrån mig. När jag väl la mig på operationsbordet i mars fanns det ingen chans att jag skulle kunna spela den här matchen. Men jag har kämpat som ett djur och svettats otaliga timmar på gymmet och nu är jag så himla himla himla nära! Endast ett styrketest står mellan mig och matchspel! Och allt jag vill just nu är att få sitta på bänken. Byta om tillsammans med mina lagkamrater och vara en del av gemenskapen… Plötsligt känns veckorna oändligt långa.
fina grejer
En bild på ett gång fina motalatjejer från i somras när vi blev bjudna på mat hemma hos Emma. Det är toppen att jag har de här tjejerna och att vi fortfarande håller kontakten. Vi träffas nästan varje lov och uppdaterar varandra om livet. Fint! De lärde jag känna på gymnasiet. Fint!
Igår var det en bra dag. Det hände kanske inte så jättemycket men jag la mig ändå i sängen på kvällen och tänkte att jag mådde väldigt bra. Det är dock två stora saker som fortfarande tynger mitt hjärta och som jag måste måste måste lösa i höst.
1. En fast tjänst (frilans i alla ära men jag vill ut i arbetslivet, få kollegor, tjäna pengar och utvecklas!)
2. Få mitt knä friskförklarat och spela match! (Jag är på god väg, om några veckor ska jag göra ett styrketest och om jag klarar det får jag börja spela matcher igen – fattar ni vilken lycka? Jag har inte spelat match på ett fucking jävla år!)
En annan sak som jag verkligen verkligen längtar efter är Turkiet den 6 september! Vi är 11 personer som ska åka och bo på ett flott stort familjehotell i Alanya. Det är min familj plus Jocke och Dennis samt min mosters familj med småkusinerna. Det kan inte bli annat än bra. Annars när jag är utomlands brukar jag liksom gå förbi de riktigt fina familjehotellen och tänka att här måste jag bara bo med hela min släkt någon gång i framtiden! Det ända som saknas är väl egentligen sällskap av övriga släkten – speciellt mormor och morfar. Mormor är alldeles för feg för att flyga förstår ni och jag har försökt med alla möjliga övertalningsförsök utan framgång. Suck, som äldsta barnbarn brukar man ha en ganska tung röst när det gäller sånt här men den här gången har jag fått bet!
hjärtskärande
Sjukt vacker låt (jaa, jag är fortfarande Twilight-nörd vilket börjar gå Jocke på nerverna)! Jag kom precis hem från ett rehabpass hos sjukgymnasten. Tråkigt. Det är faktiskt inte roligt någonstans längre. Jag har nog tränat där 3-4 ggr i veckan i 10 månader nu. Inte OK!
Annars kom jag tillbaka till lägenheten igår och det ser fasen förjäkligt ut här! Haha jag hade lite bråttom iväg till Parken igår så jag rev och slet lite i min packning som är utspridd över typ hela lägenheten! En himla tur att Jocke inte är här och ser hur det ser ut! Då hade jag garanterat fått skäll! :)
Men det är väl bara att sätta på lite Twiligt och sätta igång och städa och packa upp. :)
white by kikki.k
Sånt här gillar jag. En affär i Sydney fylld av vita objekt.
bästa
Nu är jag nära! Snart hoppas jag att jag får vara med och spela mer er igen! <3
Nu ska jag åka med Julia till Linköping för en sväng till IKANO innan vi åker vidare mot Kisa för att titta på när laget spelar semifinal i östgötacupen!
ballad från en loftsäng
Jag kan inte sova. Jocke har varit i Östersund nu i 9 dagar nu och ska stanna där i ytterligare 3. Första veckan gick bra men nu är det inte riktigt lika roligt längre och saknaden gör sig verkligen påmind. Inte blir det bättre av att jag har gått och blivit en riktigt Twilight-fan den senaste veckan och har sett alla filmer igen och läst sista boken. Jag menar kan man bli mer sugen på kärlek efter en stor dos Twilight? Fasen, jag har blivit helt besatt. Jag läste ut ”Så länge vi båda andas” på 24 h och sedan dess har jag inte gjort annat än fantiserat om hur man kommer filmatisera det hela. Premiär vintern 2011… Något annat att längta efter.
