Imorgon åker vi till Turkiet så det är nog dags att börja packa lite nu. Vad får man absolut inte missa i Alanya ni som har varit där? Bilden är annars från vår senaste utlandsresa till Kreta 2008 tror jag. Små. Märkligt hur fort tiden går och hur saker förändras.

Igår hade jag en heldag med mina bästa IFK-tjejer. Vi åkte buss till Småland och tjejerna fixade en finfin seriefinal-vinst med 5-1! Hur bra är inte det då? Fantastiskt. Annars håller jag på att gå under av frustration av att sitta på läktaren. Mitt knätest i fredags gick väl inte dåligt men jag tror jag har lite styrka kvar att träna upp och sen är det faktiskt inte mycket kvar av den här säsongen. Frågan är om jag verkligen vill riskera något genom ett inhopp på tio minuter i vårt farmarlag. Svaret är både ja (jag skulle göra vad som helst för att få spela igen) och nej (jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände). Aja, jag har inte fått mitt slutgiltiga resultat än så vi får väl se efter det.

Share on Facebook

Några enkla bilder från igår när det blev en fin utklassningsseger med 8-0 mot Vimmerby! Skönt med en match där jag slapp vara nervös på läktaren! :)

Share on Facebook

Match idag och jag är helt galet pepp och laddad till tusen!! Men nej, jag har inte fått klartecken för spel än men ni anar inte hur nära jag är. Redan nästa vecka vid den här tiden skulle jag teoretiskt sätt kunna göra en inhopp. Så nära är det! Med andra ord har jag mitt omtalade knätest nästa vecka. Och veckan efter det åker jag till Turkiet och vilar upp mig lite. Sen, när jag kommer tillbaka – då ska de ta mig tusan bli inhopp i farmarlaget! Och jag hoppas hoppas hoppas att det kan bli en bänkplats i IFK också. Jag skiter i om jag får spela, vill bara vara en del av er igen! <3

Share on Facebook

Det är något speciellt med dessa fina fiskartröjor/pippitröjor tycker jag. Det snappade min svärmor upp och stickade en åt mig! Hur fint som helst. Den ska jag mysa i under kyliga höstkvällar. För att matcha väl gjorde jag även en tygväska med det fina mönstret. Kalas!

Share on Facebook

Ni skulle bara veta hur många det är som hamnar här varje dag efter att ha sökt på google med orden kräftskiva  + inbjudan. Med andra ord är det här ett av mina mest välbesökta inlägg och jag antar att illustrationen där har hamnat på en och annan kräftskiveinbjudan. Men vet ni vad? Det gör inget. Ni får låna den. Så här får ni en liten inbjudan till kräftkalas helt gratis. Om det är någon som vill ha den lite mer högupplöst så är det bara att kontakta mig. :)

Share on Facebook

Första gången jag har ritat lite seriöst på hela sommaren. Bättre sent än aldrig kanske. Den här kommer jag nog trycka upp och sälja i shoppen – om ni gillar den så klart?

Angående uppdraget jag gav mig själv förra helgen så ja – helt slutfört är det inte men jag har iaf pysslat ihop ett nytt CV. Alltid en början och vi får se vart den här veckan tar mig.

Share on Facebook

Högst oväntat blev Rydell & Quick en av gårdagens absoluta höjdpunkter. Det var ett jäkla drag på scenen och publiken var verkligen med på noterna! Bäst (och kanske mest oväntat) var covern av Coldplays Viva La Vida. Mest deprimerande sångarens tjat om att det var sista sommarkvällen…

Stod i publiken med en kass normalzoom därav lite halvdåliga bilder…

Share on Facebook

Det är Augustifesten här och varje kväll kl 22 är tävlas det i SM i Fyrverkeri.

Share on Facebook

En gammal favorit i ny tappning.

Share on Facebook

Det skulle inte vara fel att kunna flytta sig tillbaka lite i tiden. Eller varför inte framåt? Just nu känns det som jag är ingenstans.

Imorgon är det en ny vecka. Här och nu bestämmer jag att jag ska skicka minst 5 spontanansökningar till företag jag hemskt gärna skulle vilja jobba på. Någonting jag borde har gjort för typ ett år sedan. Nu måste jag bara fundera ut något fyndigt sätt att göra det på. Hm. I slutet av veckan får ni veta hur det har gått!

I helgen som kommer har vi förresten match borta mot Motala. En match som jag har haft i huvudet sedan serielottningen kom. Göra comeback på hemmaplan i Motala, det hade varit något det. Men sen dök aldrig den där himla operationstiden upp och tiden rann ifrån mig. När jag väl la mig på operationsbordet i mars fanns det ingen chans att jag skulle kunna spela den här matchen. Men jag har kämpat som ett djur och svettats otaliga timmar på gymmet och nu är jag så himla himla himla nära! Endast ett styrketest står mellan mig och matchspel! Och allt jag vill just nu är att få sitta på bänken. Byta om tillsammans med mina lagkamrater och vara en del av gemenskapen… Plötsligt känns veckorna oändligt långa.

Share on Facebook